Läste just en tjejs blogg där hon och hennes barns pappa just serparerat. Den första tanken man får då är ju "Då har de väl barnen varannan vecka". I vilken fall så har pappan till barnen istället blivit tillsammans med en annan kvinna, som sedan innan har 3 stycken barn. Ok, fine! Klart man kan separera och hitta en annan partner som har barn sedan innan. Då ska han ju ha en eloge för att han tar sin ann hennes barn som att det vore sina egna. Det är det verkligen långt i från alla som gör (vet av egen erfarnehet)! Men.....så kommer ju det där MENET som det oftast alltid gör.

Pappan har valt att INTE ha en relation till sina små barn på 2 och 5 år. Han vill inte ha dem någonting, vill inte träffa barnen över huvudtaget eller ens veta något av vad som händer i deras liv. Istället har han det bra med sin nya sambo och hennes barn, och även en till på gång. Då snurrar det i mitt huvud, HUR kan man efter att ha levt med sina barn, sitt eget kött och blod i 5 år bara totalstrunta i dem? Då har han ju verkligen haft en relation med sin barn. Å andra sidan ska det inte spela någon roll om man så bara levt med dem i någon månad för det är ju ett som sagt ens eget kött och blod. Jag inbillar mig att man som förälder ÄLSKAR sina barn hur de än är, hur de än ser ut eller vad som ÄN HÄNDER! Barnen kommer alltid före, i alla lägen! Det finns inget undantag. Den dag du får barn måste du sluta sätta dig själv i centrum! SÅ SKA DET VARA!

Hur är man funtad om man STRUNTAR i sitt barn!? Jag vet att jag har skrivit om det innan, men det är verkligen något jag inte kan sluta tänka på... Eller något jag aldrig kommer kunna förstå!

Jag och Lukas i bb-baljan. Här var Lukas 3 dagar gammal, redan DÅ slutade jag vara den viktigaste personen. Och jag skulle redan DÅ ha valt bort allt för att vara med honom. Det är så det ska vara!

(Ser ut som jag håller handen på magen som man gör när man är gravid ;) men jag gör det för att det gjorde ont i snittet!)

 

M.D

30 september 2010 13:20

usch! Det där kommer jag inte heller kunna förstå faktiskt, vart är världen på väg kan man ju undra.
Ingen tvingar in en i föräldrar rollen så är man inte mogen varför gör man det då? aja hoppas det löser sig.

(vilken söt liten prins du har där :D )

http://Danqi.bloggplatsen.se

 

Emma

30 september 2010 17:28

Ja, det där tror jag bara handlar om egoism.
Vissa personer är fruktansvärt egoistiska och växer tyvärr aldrig upp(alltså från pappans sida, han gör det han vill och mår bra över). Inte ens deras egna barn är viktigare än HAN själv.
Är man vuxen tar man sitt ansvar och speciellt med barn, det ska egentligen inte vara något snack.
Jag tycker det är kanon när båda föräldrarna delar ansvar, trotts separation. Eloge till dom.
För det är inte många.

http://ingenborg.blogg.se

 

Mig

30 september 2010 20:28

Oförståeligt men vanligt att pappor inte finns för sina barn. Att de är egoistiska och lever sitt eget liv utan en enda tanke på sina barn. Flyttar till en annan stad och är inte delaktiga i sina barns vardag och liv. Känner inga lärare, kamrater etc. Känner inte sina barn och deras sociala liv. Är inte delaktiga ett dugg. Han prioriterar sig själv. Tyvärr; inte ett dugg ovanligt.
Vi mammor finns för barnen, ställer upp och själv skulle jag aldrig kunna flytta från mina älsklingar eller inte engagera mig

 

Hanna Runesdotter

30 september 2010 23:03

Oj. Jag vet inte vad jag ska kommentera. Men nåt måste jag ju skriva. ;) Mina ögon tårades när jag läste det här. Och det slog mig faktiskt inte förrän efteråt att VI har det ju just sådär! Du vet/har säkert läst om det mesta, och det gör ONT i hjärtat att läsa det här. Jag tror aldrig att man som förälder kan förstå hur den andra föräldern kan välja bort sitt egna, sitt kött och blod. Men tyvärr så gör människor så. Det enda jag/man kan göra när det här händer att ta hand om barnet som om man vore både mamma och pappa, att älska ännu högre, ge ännu mer och NJUTA av varenda sekund! Utan undantag. Ett barn väljer inte sina föräldrar, men riktiga föräldrar väljer sitt barn, FRAMFÖR ALLT! Kram!

http://hannarunesdotter.blogg.se

 

Jessi

1 oktober 2010 06:41

det var precis det där jag och mina syskon var med om. pappa träffade en ny tjej som hade ett barn sen innan, träffade oss varannan helg, dom fick ett gemensamt barn, och till slut fanns bara hans andra barn, inte vi. kan inte påstå att jag personligen lider av det, men själva situationen i sig är så fel.

http://jelindfors.blogg.se

Johanna Mokvist

1 oktober 2010 08:06

Fy Jessica, inte alls kul! Precis så är det för mig med min pappa också.. :/

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Visst är det väl mysigt när en bebis är så fäst vid en snuttetrasa/gosedjur? Oskar älskar snuttetrasan som han han på bilden. Den är från polarn o pyret. Jag har med alla barn haft dessa när jag ammar men Oskar är den enda som hållit fast vid den ...

Äntligen börjar jag känna av att jag har ändrat livsstilen! Träning och bättre mat (inga sötsaker) har resulterat i att jag har tappat 4 kilo och minskat 5 cm i midjemått. Jag känner att jag är på rätt bana nu :) tänker inte ge upp! Igår testad...

För första gången har jag verkligen bestämt mig att vikten ska ner och att måtten ska minskas!! Jag känner mig verkligen besluten om det. Ni som känner mig vet att jag är en riktig gottegris, både godis och bakverk är en stor last hos mig. På den...

Jag håller på att bli tokig på denna ständiga trötthet som jag dragit på mig. Det spelar ingen roll hur många timmar i sträck jag sover, jag är ändå som ett vrak på morgonen. Detta leder så klart med sig att jag är lättretlig och sur också. Det he...

Idag är barnen lediga från dagis som alltid på fredagar. Just nu dansas det till "the foxsong". Klara är galen i den ochvkan nog hela texten! Hon är så himla söt när hon står framför tv:n (youtube) och sjunger/dansar. Jag själv gillar den också, haha...