Sedan jag blev gravid med "trean" så är jag så enormt sugen på plankstek hela tiden. Kan vakna upp mitt i natten efter ett rejält sug efter just plankstek, galet! I vilket fall har vi nu fått låna plankor av svärföräldrarna så ikväll ska jag och M äta hemmagjord plankstek :) spännande, det är första gången vi försöker oss på det!

I förmiddags var vi i badhuset hela familjen. Klara var sur genom nästan hela badstunden, förutom när vi kasta boll till varandra allihopa. Lukas plaskade på som vanligt, han är ett riktigt blötdjur, och har alltid varit! Jag och Lukas avslutade badbesöket med en stund i bastun, skönt!

Nu har vi käkat lite lunch. Nu är det mysstund i soffan en stund för mig och Lukas medan Klara sover och pappa M tränar. Sedan blir det handling!

I morgon startar den "riktiga vardagen" för oss. Pappa M börjar jobba. Själv jobbar jag kväll så det blir en kortis för barnen på dagis i morgon (2 timmar), och på förmiddagen kommer Mia hit på lite kaffe.

Trevlig söndag på er!

Om någon har ett tips att dela med sig så är det mycket tacksamt! Klara har sedan cirka två veckor tillbska blrjat dra andra barn i håret, speciellt småflickor med långt hår. Detta är inte ett dugg kul, och synd om dem små som får ont såklart!

Oftast gör hon detta om något barn ex. Tr en leksak i från henne. Jag läste tt det inte är helt ovanligt att barn i hennes ålder kan göra så, just för att dem inte kan uttrycka sig verbalt. När hon gör denna dumhet säger vi till henne direkt och tar bort henne därifrån. Ibland blir hon ledsen och ibland fnissar hon bara åt våra "ajabaja". Hon är snabb som tusan, så jag vill inte lämna henne själv bland andra små!

Snälla någon, kom m något jättebra tips! Jag både skämms för hennes beteende och blir ledsen! Lukas sysslade aldrig m sådant så det är helt nytt för oss.

Igår åkte jag med svärföräldrarna till Södertälje och Tom tits för att titta på utställningen Body worlds. Det är alltså riktiga människokroppar som är plastinerade, vilket gör att dem är mer eller mindre helt bevarade. Vissa var mer "uppflådda" än andra, medan vissa var nästan helt orörda. Allt som allt tycker jag att det var otroligt intressant att se på detta. Jag fick hys om att utställningen skulle komma hit redan i början av sommaren och är SÅ glad att jag åkte dit.

Något som beröde mig väldigt mycket var ett rum som låg lite vid sidan av.. Där inne låg det en gravid kvinna, som alltså var uppskuren över halva magen och där i såg man den lilla bebisen som var 36 veckor. I rummet fanns också döda foster/bebisar, från embryon i vecka 5 upp till en bebis i vecka 36. Det var också väldigt känsligt, att se en helt färdig bebis helt oförstörd, en död bebis... Nej fy!

Utställningen pågår fram till November och jag rekomenderar den starkt!

Ni som umgicks mycket med mig och Lukas när han var liten minns med säkerhet hans roliga grimars som han gjorde med munnen.. Det har visat sig att lillasyster Klara gör exakt samma grimars, utan att ens har sett Lukas göra den (han har slutat innan hon föddes). Haha, väldigt komiskt tycker vi, det måste ju ligga i blodet den där otroligt fulroliga grimarsen :)

Vilken skönhet, haha!

Satt här om dagen och läste lite i min gammla blogg, där skrev jag när vi "bara" hade Lukas. Var så mysigt att läsa alla inlägg som jag skrev då han var precis ny. Vilken bebisbubbla jag/vi befann oss i, det var ju liksom bara han och vi, och han var världens nöjdaste bebis. Allt var precis så som jag hade tänkt mig att det skulle vara att ha en bebis.

Sen tänker jag tillbaka på hur det var för lite mer än ett år sedan, då Klara var nyfödd och på vilken enorm skilland det var när vi fick henne. Den där bebisbubblan som vi befann oss i med Lukas som nyfödd fanns ju inte med henne, fast jag ville. Första barnet har verkligen en fördel med att just vara första barnet tror jag :)

Det får mig ju såklart att fundera på hur det kommer att vara när vi får vårat tredje barn. Då kommer det ju liksom att finnas två äldre syskon istället för ett. Jag får helt enkelt börja be till min gud att bebis nummer tre kommer vara en nöjd bebis som blir nöjd av mat och lite mys. Och att våra två andra barn kan leka fint tillsammans när det behövs. Tur att det är en bra stund kvar. Psykiskt tar det kanske en stund att förstå att det kommer att finnas tre barn nästa år, och inte två!

Vi välkomnar i alla fall vecka 14 idag och ser fram emot det som komma skall!

Bebis nummer ett, Lukas! Vår stora fina pojke.  

Nu måste någon "kamera-kunnig" vänlig själ hjälpa mig!

Sedan ganska lång tid tillbaka blir mina bilder som jag tar med min systemkamera ordentligt kassa, om det inte är det perfekta ljuset vill säga. Bilderna blir grusiga, grumliga, oskarpa, blanka och FULA! Kameran var ju ganska dyr så tycker inte att det ska bli så här, bilderna ser ut som att de är tagna med en vanlig digitalkamera med 5,0 megapixlar(!!!!)..

Någon som har tips på vad det kan vara? Eller vad man kan köpa för tillbehör till sin kamera som får bilderna mer naturliga? Jag har en Canon Eos 500d.

Bildexempel:  
(Otroligt kass kvalité!!!!) :/

Som på denna bild, nästan allt är suddigt förutom Klaras ansikte.. Även om just den osuddiga delan av henne är bra så är ju bilden inte användbar för fem öre!!

Nej nu måste det bli ordning på den! 

Det händer grejer hemma hos oss må ni tro! Klara har nu bestämt sig för att lägga rumphasandet på hyllan för alltid nu tror jag. Bara över en natt har hon alltså bestämt sig för att bara tulta runt på sina små ben istället. Hon har kunnat gå i en månad i alla fall men har fegat lite. Hon är ju för rar när hon traskar runt så där som bara nybörjare gör <3.

Igår när vi handlade på Willys hade vi fullt sjå med att hålla reda på henne, hon var snabb som vinden och gick överallt dit vi inte skulle, när jag sträckte ut handen till henne viftade hon bara bort den, haha. Det är bara att konstatera, bebistiden med henne är förbi!

Själv är jag inte så värst social av mig just nu, lever i någon slags bubbla känns det som... Tycker synd om barnen, speciellt Lukas som pratar och pratar med mig medan jag knappt orkar svara och vara rolig. Hoppas att detta illamående och denna trötthet försvinner snart så jag kan bli någorlunda människa igen. Vill verkligen ha ork, energi och lust att göra saker, speciellt med barnen mina. Samtidigt "njuter" jag också och suger in alla känslor som tillkommer, för jag kommer inte att träffa på dem igen.

Ses snart igen!

Jag har fått några "klagomål" på att jag är dålig på att uppdatera här i bloggen, och det stämmer ju verkligen. Över en månad sedan jag skrev ett inlägg sist.

Livet och vardagen rullar på som vanligt, jag arbetar och står i, Martin kämpar på med två kiddos hemma för sista gången denna gång, snart början även han att arbeta. Och så barnen då, dem trotsar på som alltid. Att ha två barn med olika viljor är verkligen en prövning för sig själv! Jag har, och har aldrig någonsin haft något bra tålamod och är väldigt lättstressad, så för mig är det verkligen en prövning att fixa "småbarnsperioden", det ska gudarna veta!

Snart börjar ju som ni kanske förstår Klarisen på förskolan, inskolning näst nästa vecka. Inte alls kul om jag får säga det själv, hon är i mina ögon fortfarande en liten skrutta bara, jag är nästan beredd att kalla henne för bebis, haha! Men hoppas att det kommer att gå bra, hon har ju världens bästa brorsa där som skyddar henne i vått och torrt!

Snart är det läggdags för barnen och soffläge för mig med en tallrik äppelpaj. Sedan skulle vi visst se på film också, hoppas jag håller mina trötta ögon öppna!

Ska försöka bättra på uppdateringarna nu också framöver, lovar!

Dagens glada Klara.. Det är lite upp och ned med det där humöret, inte lätt att ha ett par tänder på g.

Storebror Lukas vill inte posera framför kameran, han blir bara sur så ingen bild på honom.