Vi har ju som ni flesta säkert märkt en riktig "svensk sommar", extra mycket det här året tycker jag nog allt. Idag har regnet vräkt ner till och från (mest till) hemma hos oss. Regn är aldrig kul, men extra tråkigt är det när man inte har några direkta planer för dagen. Våra barn, inte vi heller för den delen avskyr att bara vara hemma och lata. Rastlösheten kommer krypandes, och där med irritationen.

Lukas lekte med bästisen en stund på förmiddagen, de hann faktikt leka ute innan regnet kom, och så fick de en varsin glass på altanen. Eftermiddagen spenderades sedan inne. Vi spelade lite spel och lekte, men Lukas tjatade bara om att få leka med sina bästa kompisar, men ingen kunde. Suck! Vid klockan fem lämnade jag M med rastlösa barn för att jobba... Stackarn!

Klara lekte doktor medan vi andra spelade spel (läs; åt upp doktorsleksakerna...) 

I morgon hoppas vi på fint väder, tänkte ta med barnen bort till deras mormor då. Ska sy en vimpel till Klara tänkte jag. Pappa M får väl vara hemma och "göra ingenting", det är ganska skönt när man är föräldraledig faktiskt!

Nu är det verkligen slut på husfriden hemma hos oss...! Klara har ju som bekant fattat galoppen med att ta sig framåt, att äntligen kunna ta sig dit man vill, med andra ord, dit hon inte ska!!

Här om dagen åkte grinden på övervåningen upp, svårt annars att leka på rummet när trappen är precis utanför.. Där nere i trappen har den dock inte åkt upp ännu, vi tänkte vänta lite.. MEN... Idag började lilla fröken att klättra uppåt, så nu åker den också upp!

Haha, tro inte att jag lyssnar på er mamma & pappa! Nu är det min tur att bestämma!

Ett annat ställe som är väldigt poppis att "hasa" till är altanen. Synd bara att det är två trappsteg ner, att ramla ner för där vore ingen hit. Så där sitter det också en grind numera, till Liñas stora besvikelse, jobbigt att vara en katt som inte förstår att man KAN hoppa en meter ;-) Klara där emot tycker att det är ganska skoj med grinar än så länge, man kan ju skaka rumpa när man står där, och spana på brorsan och hans bästa kompis när de leker!

Whaaaaat??? Hur ska jag nu komma in till maten? Jaja, jag får väl sitta utanför grinden och glo i 4 timmar innan ni öppnar den!

Det är ungefär detta som händer hemma hos oss! :-) Mer spänning blir det inte.

Nu var det dags för lite funderingar igen som vill ut från huvudet.

Vad tycker ni, är alla bebisar söta? Måste de vara söta just BARA för att de är bebisar?

Nu säger inte jag att det finns fula bebisar, för jag tycker inte att ordet ful passar in bland bebisar/barn överhuvudtaget. Men det betyder ju inte heller att alla bebisar är SÖTA.

Själv tycker jag att de flesta nykläckta bebisar ser lite småroliga ut. De kan se ut som små fågelungar, titta åt höger och kors, vara skrynkliga, ha konstiga hyvudformer osv.. Fast det finns enligt mitt tycke också dem som är fina direkt också.

Vad som annars faller mig i bebissmak är knubbiga och rultiga bebisar, de som har "lite att ta i", men det viktigaste är nog leendet hos en liten bebis, så alltså kan en "smal" bebis också klicka i mitt bebishjärta. Fast om sanningen ska fram så framkallar nog alla bebisar något speciellt hos oss vuxna människor, det är väl något speciellt med en sådan liten, oförstörd och skör liten person, så att genom att bara vara en bebis är det något fint!

Vad tycker ni, är alla bebisar söta? Säger ni "Åh vad fin han/hon är!" till bebisens föräldrar om ni INTE tycker det? Det är något som jag tror väldigt många gör, själv säger jag det inte. Jag säger något annat som rör bebisen då, något positivt och något som jag tycker! :-)

En söt bebis? ;-)

.. Det är kärleken till mina barn!

Jag tävlar hos Monia - mamma till Tuvalie om ett presenkort hos mysmyran.se

Fick just läsa att jag vunnit en tävling, igen! :-) Det var ju inte alls länge sedan jag gjorde det sist.
Den här gången blev det en "kopphållare" att fästa på vagnen. Och tro mig, en sådan har jag velat ha länge så det var väldigt kul!

För ett år sedan gick jag hemma och stonkade och svor. Höggravid var bara förnamnet! Äntligen skulle bebisen komma tänkte jag, inte skulle jag gå övertid med andra barnet inte, det gör man ju bara med första barnet.. Haha, man ska inte vara dum inte! Idag den sjude juli för ett år sedan var det alltså dags för Klara att komma ut! Alla vet ju att datumet gäller plus, minus två veckor men jag tror att de flesta är som jag, läser sig blinda på bf-datumet.

I mitt fall fick jag fortsätta gnälla i 14 dagar!

Bilden nedan är tagen för exakt ett år sedan, tjock och förväntansfull!

Idag är vi glada, för om två veckor får vi fira Klaras första födelsedag!

Älskade snuttan, du drog minsann ut på tiden inne i mammsens mage!

Här om dagen pratade jag och M om vad Lukas kunde när han närmade sig året, vi sa det att han hade ju mycket mer färdigheter än vad Klara har. Ett exempel som vi tog upp var att när vi var i Thailand (Lukas var exakt lika gammal då som Klara är nu) så lärde sig han att suga ur sugrör, vi skrattade och sa att det kan ju absolut inte Klara göra.

TJIIIII fick vi när det visade sig att den lila damen utan problem kunde suga ur sugrör, till och med bättre än vad Lukas kunde... Med honom "övade" vi i Thailand, hon kunde det på ett kick, bara hon fick chansen :-)

Om sanningen ska fram så är de ju ganska lika i utveckligen vid denna ålder, bara några få saker som inte är lika, men alla barn är ju olika!

Brorsans "sugrörsflaska" är rolig! I morse sa Lukas "Nu är det där Klaras flaska också, vi delar på den nu", snäll storebror minsann!