Nu alla NI med smak för inredning! Hjälp mig!

Våran hall måste vara den tråkigaste som finns. Den är bara som en lång korridor och med tråkigt, mörkt golv (med repor i!) och tapeten som vi har precis när man kommer in ska vi då rakt inte tala om men den ska bytas ut i början på nästa år, och likaså ska trappen målas vit!

I vilket fall, precis under trappen är det ju som en liten hörna, och det ser så tomt ut. Vi har ju ingenting i hallen. Vi har funderat på om man antingen ska ha en byrå där under, eller om vi ska ha någon slags myshörna med typ en gungstol och sedan sätta upp någon liten hylla och ha lite böcker där i, som man kan läsa för barnen. Men jag vet inte! Jag vill ju göra det fint också, runt omkring och på väggarna.

HJÄLP mig nu, jag vet att MÅNGA av er har smak för inredning!!

Tråkigaste hörnet på jorden!

Jag har fastnat för kaniner till Klara. Jag ser gärna att hon har gosedjur i form av kaniner, lekersaker, snuttefilt med kaniner på osv. Åhléns har ursöta lampor och bäddset med kaniner på som säkerkligen ska få flytta in i Klaras rum!

Kollektionen heter Stampe (det hette min kanin som jag hade som barn, han var inte snäll :/).

Vad tycker Ni, blir det för mycket?

I morse när Martin väckte mig var jag som ett grottmonster! Mitt humör var verkligen hemskt, och det tar jag som vanligt ut på den som känner mig allra mest, Martin. Dumma mig! Efter att jag lämnat Lukas på förskolan gick jag och Klara hem och sov i 2 timmar, när vi vaknade hade jag så hemskt ont i huvudet, då slog det mig att jag inte druckit mitt morgonkaffe än, inte bra! Så nu har jag just hällt i mig en kopp, och huvudvärken är som bortblåst!

Klara, vår lilla älskade bebis! Åh som jag älskar den tösen. Hon är verkligen min lilla ögonsten. Det är nu som de där riktiga "älskakänslorna" som jag har för Lukas börjar träda fram för henne också! Kärleken man känner när de är precis nyfödda är mer en beskyddarkärlek, eller hur man ska säga. Nu har damen i fråga äntligen börjat bli en liten person, någon som man får något tillbaka av. Hon har blivit så snäll och go, äntligen känns det som att livet börjar komma i fas igen och små rutiner börjar formas.

Just nu är Lukas hemma hos farmor och farfar, det har blivit lite av en tradition att han åker dit på fredagar och busar. Han älskar att vara där, och det är skönt att bara ha ett barn för några timmar.

Snart kommer Emelie och Leo hit och hämtar Klaras vagga. Hon har aldrig riktigt gillat den, och inte sovit mycket i den alls, så det känns bättre att lägga energi på att få henne att tycka om spjälsängen så får en annan bebis sova i vaggan (Kom ut nu!!). Sen kanske det blir så att jag och Klara följer med dem hem en sväng.

Nej, en kopp kaffe till!

En Mamma och en ganska ny Klara! 

Klara har verkligen ändrats massor på bara någon vecka. Hon är helt plötsligt en ganska glad (oftast) bebis, och nöjd med att "roa" sig själv lite då och då, bara magen är full och hon inte är trött. Hon börjar bli en BEBIS!

Igår kväll testade vi att lägga ner henne i spjälsängen när hon var trött, jag stod och klappade henne lite på rumpan och rätt vad det var så somnade hon. Annars har det varit vagnen som gällt för att få henne att sova. I förmiddags slog jag på stort och lade bara ner henne, utan klapp på rumpan (några ovanor vill vi inte skapa), hon låg där inne och pratade med sin sängmobil under tiden som jag bäddade rent i vår säng och i Lukas säng, jag tyckte det var väldigt tyst i Klaras rum så jag kikade in och där låg lilla fröken och sov! Helt otroligt för att vara henne! Trodde jag aldrig skulle hända.

Nu sover hon där uppe igen, en kortis lär det bli. Jag och Lukas myser i soffan framför Barbapappa. Vi har knappt träffats idag, först förskolan och sen har han lekt hemme hos Edwin i två timmar. Skönt med lite egentid med honom!

Lukas i syrrans säng i somras (innan lillasyster kommit ut)       

Gör som jag gå in och tävla om en fin tavla från Formeli hos elingabriella!

Jag tävlar hos EmmaJosefine för en valfri mössa. Gör det du också!

Idag var dagen här, dags för kunskapsprov igen på trafikverket i Eskilstuna. Emma var snäll och kom hit tidigt i morse för att skjutsa mig och för att ta hand om mina kids under tiden. Vi kommer dit, Emma tar med barnen ut för att gå till lekparken för att låta en något vild Lukas leka av sig.

När det är min tur att anmäla mig som närvarande märker jag att jag fått med mig FEL pass dit, mitt pass som gick ut 31 augusti i år... Suck :/, testar i alla fall och hoppas på tur, tji fick jag, det var det första damen som stod där påpekade. Så jag fick snällt traska till lekparken i besvikelse för något prov med ogilltigt pass godkänner de ej!

Tack i alla fall SNÄLLA Emma för skjuts och all hjälp. Du är verkligen en guldgruva! Lukas kan "dumma" sig hur mycket som helst, Klara kan gallskrika, jag kan vara på dåligt humör osv osv, men du står endå kvar där med mig med ett leende på läpparna!

Efter lite lunch i magarna åkte vi bort till den andra Emman, där bjöds det på kaffe och bulle. Och mjölk till Lukas, som jag förresten såg att han inte rörde :( ungar! Det var i alla fall trevligt, dock en smula stelt kan jag tycka.... Önskar det vore annorlunda, men det kanske bara är jag! Och vad avundsjuk man blir på Emmas hem, så otroligt fint, jag blir deprimerad av att komma hem!

Nu ska vi varva ner här hemma och invänta vår älskade farsgubbe!

.. och mamman från helvetet!

Ett tag vet jag inte vem som var dummaste, barnsligast eller värst här hemma denna morgon.

Vid frukost ville Lukas "äta vid soffbordet" vilket jag sa att vi inte skulle, detta resulterade i ett gallskrik, följt av många gallskrik. Detta acccepeterar inte jag så det fick bli en tur upp till rummet, efter en stund kommer den mycket arga Lukas ner igen, och så börjar visan om igen....

Lukas: "Jag vill äta vid soffbordet" "Jag vill ha macka"..

Jag: "Vi ska äta vid köksbordet, och vi har inga mackor idag!"

Lukas: *GALLSKRIKER* *MORRAR* *KASTAR SIG PÅ GOLVET* *TJATAR*..... 

= RUMMET!

Ett tag beteede nog även jag mig som ett sandlådebarn, man orkar liksom inte och bägaren rinner över!

Så höll det på i 45 minuter, det kanske inte låter så farligt men tro mig, detta är det inte ett dugg kul. Allt är en kamp, det går inte ens att ta på ungen strumpor innan det ska börjas trotsas och vara tvärt emot. Det hela resulterade i alla fall i att ungen fick få till dagis utan frukost i magen, med en liten ask russin i handen..

Jag är inte troende, men snälla GUD ge mig en icke-trotsig son!!!! (När han väl slutar börjar väl Klara...)