Hur känner ni andra mammor/pappor där ute?

Vara föräldraledig eller jobba?

Jag tror att dem flesta av er som känner mig vet vad jag väljer. Jag tycker att det är otroligt svårt att vara hemma med barnen. Kanske är det för att båda är så himla "rastlösa"... Lukas kan enligt min åsikt nästan aldrig komma på något själv att göra/leka med, vilket leder till att vi konstant måste göra något för att tygla hans rastlöshet. Klara likaså är inte mycket för att vara hemma och är bara gnällig/vill bli buren då. Gah! Jag vill kunna ha en "hemmadag" när jag är hemma ibland, bara vara. Men det går inte! Som gräddet på moset är jag ingen direkt lekmamma heller, klart att jag leker med mina barn, men det hamnar inte högst upp på favoritlistan, det är svårt tycker jag :)

Jobba tycker jag är skönt, man får sakna familjen under tiden och samtidigt göra nytta! Men när jag å andra sidan jobbar mycket så längtar jag hem och vill vara hemma med familjen! :) Helt klart en svår balansgång.

Skulle vara lättare om barnen kunde roa varandra lite mer, men det kommer väl när Klara är lite äldre, kanske... Men då kommer det ju å andra sidan att finnas en annan liten :)

Jag har skrivit det förut, och gör det ingen, småbarnsperioden är ingen lätt period (tycker jag!).

Hur blir det när dem är tonåringar? Haha.

Småttingarna. 

Efter gårdagens inlägg blev det två ändrigar på det jag skrev!

1. Planksteken fick vi inte avnjuta i lugn och ro tillsammans. Klara var jättesur hela kvällen igår och ville absolut inte somna som vanligt klockan 19! Och Lukas kom på att "han var hungrig"... Det hela slutade i alla fall m att båda barnen satt m oss när vi åt, haha! Planksteken smakade i allafall bra :) kanske inte som dem proffsiga men god för det!

2. Klara vaknade m feber, så någon start på den riktiga vardagen blev det inte! M fick sluta tidigare på sin första arbetsdag så jag kunde fara till mitt jobb :)

Dagen idag har varit bra. Mia kom på kaffe på förmiddagen, Klara busade järnet m henne. Nu hoppas vi på att hennes lilla bebis kommer ut snart, vi är nyfikna nu! :)

Hoppas på frisk lillskrutta i morgon så att vi slipper husets fyra väggar hela dagen!

Sedan jag blev gravid med "trean" så är jag så enormt sugen på plankstek hela tiden. Kan vakna upp mitt i natten efter ett rejält sug efter just plankstek, galet! I vilket fall har vi nu fått låna plankor av svärföräldrarna så ikväll ska jag och M äta hemmagjord plankstek :) spännande, det är första gången vi försöker oss på det!

I förmiddags var vi i badhuset hela familjen. Klara var sur genom nästan hela badstunden, förutom när vi kasta boll till varandra allihopa. Lukas plaskade på som vanligt, han är ett riktigt blötdjur, och har alltid varit! Jag och Lukas avslutade badbesöket med en stund i bastun, skönt!

Nu har vi käkat lite lunch. Nu är det mysstund i soffan en stund för mig och Lukas medan Klara sover och pappa M tränar. Sedan blir det handling!

I morgon startar den "riktiga vardagen" för oss. Pappa M börjar jobba. Själv jobbar jag kväll så det blir en kortis för barnen på dagis i morgon (2 timmar), och på förmiddagen kommer Mia hit på lite kaffe.

Trevlig söndag på er!

Om någon har ett tips att dela med sig så är det mycket tacksamt! Klara har sedan cirka två veckor tillbska blrjat dra andra barn i håret, speciellt småflickor med långt hår. Detta är inte ett dugg kul, och synd om dem små som får ont såklart!

Oftast gör hon detta om något barn ex. Tr en leksak i från henne. Jag läste tt det inte är helt ovanligt att barn i hennes ålder kan göra så, just för att dem inte kan uttrycka sig verbalt. När hon gör denna dumhet säger vi till henne direkt och tar bort henne därifrån. Ibland blir hon ledsen och ibland fnissar hon bara åt våra "ajabaja". Hon är snabb som tusan, så jag vill inte lämna henne själv bland andra små!

Snälla någon, kom m något jättebra tips! Jag både skämms för hennes beteende och blir ledsen! Lukas sysslade aldrig m sådant så det är helt nytt för oss.

Igår åkte jag med svärföräldrarna till Södertälje och Tom tits för att titta på utställningen Body worlds. Det är alltså riktiga människokroppar som är plastinerade, vilket gör att dem är mer eller mindre helt bevarade. Vissa var mer "uppflådda" än andra, medan vissa var nästan helt orörda. Allt som allt tycker jag att det var otroligt intressant att se på detta. Jag fick hys om att utställningen skulle komma hit redan i början av sommaren och är SÅ glad att jag åkte dit.

Något som beröde mig väldigt mycket var ett rum som låg lite vid sidan av.. Där inne låg det en gravid kvinna, som alltså var uppskuren över halva magen och där i såg man den lilla bebisen som var 36 veckor. I rummet fanns också döda foster/bebisar, från embryon i vecka 5 upp till en bebis i vecka 36. Det var också väldigt känsligt, att se en helt färdig bebis helt oförstörd, en död bebis... Nej fy!

Utställningen pågår fram till November och jag rekomenderar den starkt!

Ni som umgicks mycket med mig och Lukas när han var liten minns med säkerhet hans roliga grimars som han gjorde med munnen.. Det har visat sig att lillasyster Klara gör exakt samma grimars, utan att ens har sett Lukas göra den (han har slutat innan hon föddes). Haha, väldigt komiskt tycker vi, det måste ju ligga i blodet den där otroligt fulroliga grimarsen :)

Vilken skönhet, haha!

Satt här om dagen och läste lite i min gammla blogg, där skrev jag när vi "bara" hade Lukas. Var så mysigt att läsa alla inlägg som jag skrev då han var precis ny. Vilken bebisbubbla jag/vi befann oss i, det var ju liksom bara han och vi, och han var världens nöjdaste bebis. Allt var precis så som jag hade tänkt mig att det skulle vara att ha en bebis.

Sen tänker jag tillbaka på hur det var för lite mer än ett år sedan, då Klara var nyfödd och på vilken enorm skilland det var när vi fick henne. Den där bebisbubblan som vi befann oss i med Lukas som nyfödd fanns ju inte med henne, fast jag ville. Första barnet har verkligen en fördel med att just vara första barnet tror jag :)

Det får mig ju såklart att fundera på hur det kommer att vara när vi får vårat tredje barn. Då kommer det ju liksom att finnas två äldre syskon istället för ett. Jag får helt enkelt börja be till min gud att bebis nummer tre kommer vara en nöjd bebis som blir nöjd av mat och lite mys. Och att våra två andra barn kan leka fint tillsammans när det behövs. Tur att det är en bra stund kvar. Psykiskt tar det kanske en stund att förstå att det kommer att finnas tre barn nästa år, och inte två!

Vi välkomnar i alla fall vecka 14 idag och ser fram emot det som komma skall!

Bebis nummer ett, Lukas! Vår stora fina pojke.