Jag sa till Martin här om dagen att jag aldrig i hela mitt liv hade kunnat tro att jag skulle finna en så nära vän nu när man börjar komma upp i åldern, och att jag är så glad att jag hade fel! Jag har en del vänner, en del nära, en del bekanta och en del som har visat sig att inte vara mina vänner. Antagligen som det är för alla runt omkring sig.

Sen har jag en vän som har det där lilla extra, en vän som jag kan vara mig själv med till 100%, hon dömer mig inte, hon lyssnar ärligt, ÄR ärlig och jag kan säga vad jag vill till henne! Och det är så häftigt, jag trodde aldrig att jag skulle få vara med om en sådan vänskap! Helt seriöst trodde jag inte att sådana vänskaper existerade!

Man kan ju nästa tro att jag är kär i henne så gott som jag skriver om henne, men så är det inte, jag är bara så jäkla glad att just hon är min vän!