Jag har under en ganska lång period känt mig så himla ensam. Om dagarna, när Martin inte är hemma och jag inte jobbat.

Jag har ju barnen, vi umgås ju intensivt dag ut och dag in såklart. Och bättre sällskap går inte att få!

Men.. Jag hade gärna haft lite vuxet sällskap ibland också, mer än någon enstaka gång då och då. Jag saknar verkligen en riktig vän. Jag har riktiga vänner, men listan blir kort. Tyvärr ses vi inte så ofta! Just nu har jag nog EN riktig vän som jag träffar ofta, men hon flyttar i mars :(

Jag måste vara ordentligt tråkig, otrevlig och ointressant eftersom ingen någonsin hör av sig till mig och vill umgås. Jag är så förbaskat trött på att tjata och fråga hela tiden, det är ju liksom ingen idé!

Spyr verkligen på ensamhetskänslan! Och inte tala om de ytliga vänskaperna! Varför låtsas vara vänner?

Ja, idag är det en sån dag!!!