För första gången har jag verkligen bestämt mig att vikten ska ner och att måtten ska minskas!! Jag känner mig verkligen besluten om det.

Ni som känner mig vet att jag är en riktig gottegris, både godis och bakverk är en stor last hos mig. På den senaste tiden har jag tagit till godis när jag mår dåligt eller har det stressigt, INTE BRA! Jag har inte ens behövt vara sugen.

För två veckor sen börjar jag träna med Josefin på Friskis&Svettis. Och i samma veva slutade jag med godsakerna. Tufft i början men nu är sötsuget som bortblåst! Och det är en härlig känsla, det har ju varit som min "snuttefilt" förut. Träningen känns också bra.

Vi mätte mig för två veckor sen, då var mer midjemått 99 cm. Det är på tok för mycket! Som kvinna ska man ha som mest 80 cm för att inte ha bukfetma. Så det ska minskas. Mitt mål är att det ska ligga på 85 om 2 månader, den första april. Just nu har det minskat med 3 cm och är 96 cm.

Önska mig lycka till!!

Jag håller på att bli tokig på denna ständiga trötthet som jag dragit på mig. Det spelar ingen roll hur många timmar i sträck jag sover, jag är ändå som ett vrak på morgonen.

Detta leder så klart med sig att jag är lättretlig och sur också. Det hela blir ju inte bättre när Oskar vill ha konstant uppmärksamhet, gärna bli buren hela dagarna. Jag känner mig så låst och otillräcklig för alla mina barn.

Om en månad börjar jag jobba, där med startar ett nytt kapitel i livet, och det kommer nog att göra hela familjen gott! Nu har jag varit hemma i ett år och det räcker verkligen för mig. Det ska bli skönt att få lite distans till barnen och att få sakna de om dagarna! Jag lovar, det är TUFFT att vara hemma med tre barn som har sina olika utvecklingsfaser/trotsperioder. Det är inte bara skoj.

Numera om dagarna så försöker jag gå ut och gå på förmiddagarna, bra för mig och Oskar tycker om att vara ute. Annars är jag mycket hos min mamma, även där är Oskar oftast glad. Han älskar verkligen sin mormor. Samtidigt får jag de sociala och prata av mig! Hon är guld värd min mamma.