Jag har sedan Klara föddes kallat henne för Lilla My, just för att hon från dag ett har varit så envis, tjurig och bestämd! Och ja, det håller ju i sig om jag säger så.. Numera kallar jag henne för Lotta på bråkmakargatan, av de enkla anledningen att hon är ett sånt barn som gärna hittar på hyss och är envis! Det går inte att lämna den lilla fröken obevakad länge, hon är verkligen motsatsen mot Lukas, och har alltid varit!

Här om dagen hittade jag henne på toaletten, överlycklig... Hon hade rullat ut en HEL toalettrulle så det var papper på hela toan, och hon, ja hon flinade bara och struntade i att jag blev galen! Likaså några dagar innan det så hade hon roat sig med en penna på altanen, hela hennes lilla bord var det ritat på, samma visa där, ett stort leende och ingen ånger alls, haha! Lika mycket som det kan vara frustrerande så är det gulligt också, att hon verkligen testar gränser och är så pass envis, det kommer hon lång på sen!

Jag: Ritar du bara på pappret?

Klara: Jaaaaa

Två sekunder senare: Klara ritar på duken med ett leende på läpparna!

Älskade dotter!