I morgon har Klara funnits utanför min mage under lika lång tid som hon bodde inuti min mage. Dessa nio månader med henne har gått otroligt fort, och de har varit allt förutom lätta! Klara har verkligen "lärt" mig att bebisar inte bara är gulliga och mysiga. Hon har sedan dag ett varit en väldigt krävande litet tjej, och visst, alla bebisar är till och från krävande det vet jag sedan Lukas var bebis, men det var ändå inte jämförbart med Klaras lilla "period"!

Nu är hon i alla fall en glad liten tjej, fortfarande lite blyg (till en början) och mamma (jag alltså..) är fortfarande nummer ett för henne, hon har haft ordentlig barnvakt en gåg i sitt liv och det gick inte bra! Annars är hon verkligen en tjej med en vilja av stål, blir det inte som hon vill gnälls det hej vilt och det görs inte många försök till saker och ting innan hon ger upp.. Oroväckade lik mig! Hon är verkligen fortfarnade min lilla beeeeeebis!

Och..... med tanke på att hon inte kan göra något annat än att sitta så är hon enligt Lukas fortfarande en bebis, för är man ett stort barn, och inte bebis så kan man minsann GÅ!

Så här kan det se ut när Klara vill göa något (i detta fall en sådan simpel sak som att vända sig)....

Är man lat så är man.....  Hon får vara hur lat och seg i utveckligen hon vill för jag älskar henne i alla fall!