Satt här om dagen och läste lite i min gammla blogg, där skrev jag när vi "bara" hade Lukas. Var så mysigt att läsa alla inlägg som jag skrev då han var precis ny. Vilken bebisbubbla jag/vi befann oss i, det var ju liksom bara han och vi, och han var världens nöjdaste bebis. Allt var precis så som jag hade tänkt mig att det skulle vara att ha en bebis.

Sen tänker jag tillbaka på hur det var för lite mer än ett år sedan, då Klara var nyfödd och på vilken enorm skilland det var när vi fick henne. Den där bebisbubblan som vi befann oss i med Lukas som nyfödd fanns ju inte med henne, fast jag ville. Första barnet har verkligen en fördel med att just vara första barnet tror jag :)

Det får mig ju såklart att fundera på hur det kommer att vara när vi får vårat tredje barn. Då kommer det ju liksom att finnas två äldre syskon istället för ett. Jag får helt enkelt börja be till min gud att bebis nummer tre kommer vara en nöjd bebis som blir nöjd av mat och lite mys. Och att våra två andra barn kan leka fint tillsammans när det behövs. Tur att det är en bra stund kvar. Psykiskt tar det kanske en stund att förstå att det kommer att finnas tre barn nästa år, och inte två!

Vi välkomnar i alla fall vecka 14 idag och ser fram emot det som komma skall!

Bebis nummer ett, Lukas! Vår stora fina pojke.