Ett väldigt omtalat ämne på många olika håll är "kamphundar". Alla har vi olika uppfattningar vad en kamphund verkligen är, om de ska förbjudas och vilka hundar som går under ordet kamphund.

Det är uppdelat i två kategorier;

* De som menar på att deras hundar inte är kamphundar (staffar, Amstaff, Pittbull osv). De flesta människor som har dessa hundar älskar sina hundar och lever med dem som familjemedlemmar. Många av dessa människor har även barn i familjen, som säkerligen är bästa kompis med den såkallade "kamphunden". Dessa människor vill självklart under inga som helst omständigheter att deras familjemedlem ska bli en förbjuden hundras och kan inte på något sätt förstå varför vissa människor anser dessa hundar elaka och farliga.

Sen har vi den andra kategorin människor

* Dessa människor är oftast de utan någon som helst kunskap om hundar överhuvudtaget. Dessa männiksor läser aftonbladet och expressen och kan där se att en "mördarhund" har ätit upp halva ansiktet på ett barn. De vill absolut att dessa hemska hundar ska bli förbjudna att ha, för det är ju enbart dessa hemska hundar som kan bli farliga, för de är ju faktiskt "kamphundar".  Sen finns det ju även de människor som är hundkunniga men endå har ett starkt hat mot dessa hundraser, men även då handlar det om att de inte varit i kontakt själv med en av dessa otroligt farliga hundar.

Jag är med i kategori ETT. Jag är ingen hundmänniska, men jag var en gång i tiden. Jag växte upp på landet, i ett ruggigt hus med flera stycken staffar. De här hundarna var mina bästa vänner, speciellt en tik med namnet Molly. Hon kom in i mitt liv när jag var 4 år. Hon och jag gjorde allting tillsammans. Vi lekte i skogen, badade, busade och sov tillsammans. Att hon, eller någon annan av dessa hundar skulle kunna vara elaka är för mig helt omöjligt. Jag kunde göra vad som helst med dessa hundar, de rörde inte en min och skulle aldrig ha skadat mig.

Vad folk måste förstå är att dessa hundar är som vilka andra hundar som helst, de är snälla och underbara familjemedlemmar om man tar om hand dem på rätt sätt. En ung kille som knarkar, hetsar sin hund mot andra hundar och bråkar runt på stan ska inte ha en sådan här hund, ja ingen hund alls för den delen. Vilken hund skulle inte då kunna bli arg och rädd? Man gör en hund till vad man vill att den ska bli. Behandlar man den med respekt och ger den kärlek så får man en helt underbar hund, det gäller väl alla hundar? Att sen dessa stackars hundar hamnar i fel händer ibland är bara olyckligt. Vilken hundras som helst kan bli farlig i fel händer.

Nej, det måste bli en ändrig på hur folk ser på dessa hundraser. Man kan inte börja med förbud, i såna fall skulle det mesta här i världen bli förbjudet för det finns ju alltid någon som inte gillar nått.

Lukas med livsfarliga Noowa som är en Staffordshire Bullterrier. En otroligt ofarlig hund som mest lullar runt och skulle aldig skada Lukas på något sätt (i sådana fall pussa sönder honom)

I morgon är vecka här, veckan då min älskade lilleman ska tillbaka till dagis igen efter 8 veckors ledighet. Meningen var att han skulle börja i morgon men eftersom jag inte börjar plugga förrän på Tisdag så får han vara hemma i morgon såklart. Ska ringa dagis i morgon och höra om vi kan få komma dit för lite "inskolning" eftersom han varit ledig så himla länge. Usch vad jobbigt det ska bli att lämna honom igen, speciellt eftersom han blivit så mammig/pappig nu på senaste tiden också.. Baaaah!

Jaja, jag är en hönsmamma, och kommer säkerligen alltid att vara. Jag vet ju att det kommer gå bra på dagis även om det kommer vara mycket gråt från hans sida (min med för den delen) vid lämningen på morgonen.. Inte ett dugg kul för mammahjärtat!

Nej, nogskrivet om det, jag tänker ju endå på det hela tiden så då kan jag ju åtminstonde skriva om annat! :) Nyss hemkommen från ett Medelpass på Friskis & Svettis. Och jäklar vad det gick undan idag, ett riktigt hästpass var det, så himla skönt efteråt.

Martin ska till Norrköping med Christoffer nu klockan 8 på bio. Själv ska jag bädda ner mig i soffan framför en dramafilm :)

Min lilla dagiskille innan läggdags nu ikväll. Han skulle precis lägga sig när jag kom hem från träningen. Glad som få var han, och på ett strålande bushumör. Att busa och gosa i våran säng tycker han är hur mysigt som helst.

Ni som har barn på dagis, tycker Ni att det är jobbigt att lämna barnen där?

Sitter här hemma själv, mina pojkar tog cykeln ner till badhuset där de skulle träffa Poyan och Linnéa. kan vara otroligt skönt att vara lite själv ibland.

Igår kväll gick jag över till Emelie runt halv 10. Damen bjöd på lite smultronvin och trevligt sällskap. Jag gick dock hem lite efter 12 bara. Någon sovmorgon får man ju inte direkt med en liten herre i huset. Halv 7 ville han gå upp idag, så det var ju helt ok.

Idag blir det lugna gatan här hemma. Bara träning klockan 18 ikväll som står på schemat.

Bjuder på ett par bilder på morgonmys på Lukas och Poqita. De är väl för rara? :)

Nu blir det en dusch!