Åter igen har vi regn idag. Martin vill inte släppa hoppet om att sommaren kommer tillbaka, medan jag är lite tveksam. Jag tror absolut inte att den värmen som vi hade för någon månad sedan kommer tillbaka i alla fall.

Det som är bra med regniga dagar är ju att man kan besöka badhuset! Det är verkligen en toppengrej att göra en sådan här dag när man har små barn. Idag ska jag faktiskt ta med kameran till badet, så ska Ni få se ett par galna bilder på Lukas när han är i action :)

Senare ikväll är det ett träningspass på Friskis&Svettis som gäller. Ett medelpass står på schemat klockan 18.45 Trots att  jag har all världens träningsvärk i hela kroppen. Det är en otrolgit skön känsla när passet är klart och man verkligen känner i hela kroppen att man gjort något bra. Maten har vi också dragit ner på här hemma. Heller inget godis, fikabröd eller onödigt småätande. Vågen visar -1 kg på bara 3 dagar. Och mer ska det bli!

Nu vill min kära sambo sitta här, själv ska jag slå en pling till min mamma och fråga om Alexander gör oss sällskap i badhuset sen.

Idag när vi var i badhuset var det en Mamma där med sin lilla flicka på 3 år. Den lilla flickan hade någon typ av utvecklingsstörning. Vi satt och pratade lite med Mamman medan hon höll i sn lilla dotter. Till utseendet såg hon ut som vilken liten flicka som helst.

Flickan skrattade högt och log när Mamman busade med henne. Lukas tyckte att flickan var rolig och drogs snabbt till henne. Han som annars i början brukar vara lite blyg.

Jag och Martin satt sedan i bubbelpoolen och pratade om hur det vore att ha ett handikappat barn. Självklart skulle man älska sitt barn hur den än föddes. Men jag tror trots detta att det måste vara jobbigt som förälder att ha ett barn som inte är som alla andra. Jag tror att många människor dömmer dessa barn, och kanske inte låter sina egna barn leka med detta barn. Jag hoppas att vi kommer få Lukas att förstå när han är äldre att alla männiksor är lika mycket värda, trots annorlunda utseende eller handikapp.

Jag kunde verkligen inte låta bli att bli lite ledsen inombords när vi satt där, tänk så mycket den där lilla flickan kommer att missa här i livet pga av sitt handikapp. Så mycket hon inte kommer kunna att göra. Hon var helt beroende av sin Mamma, hon kunde inte ens sitta upp själv. Men jag tror till 100% att man som förälder gör allt det där som man måste för sitt barn trots att det är jobbigt. För även livet med ett friskt barn kan ju vara tufft ibland, och det finns ju inget jag inte skulle göra för Lukas.

Hur tänker Ni?

Lukas har en väldigt stor kärlek till allt som har en motor i sig. Speciellt traktorer, bilar, lastbilar och motorbåtar. Han blir helt lyrisk och vet knappt vart han ska ta vägen om han stöter på något av dessa fordon.

I Söndags var vi i Ericsberg där det var dressyrtävling, där fanns också en hel hög med veterantraktorer. Behöver jag skriva att han var som i himmelriket? Bilden här över visar hur han säger TRAKTOR!

Undrar vad det kommer sig att oftast killar blir så tokig i just traktorer och bilar? Såklart finns det flickor som också är det, men jag tror att till mestadels är det killar som får det intresset. När det gäller Lukas så är det inte för att vi har fått honom till det, han har ju för guds skull en docka med en dockvagn här hemma. Men i vissa fall är det nog föräldrarna som ser till det. "Killar ska leka med bilar, och tjejer med dockor."

Vi vill att Lukas ska testa sig fram i livet. Tycker han att dockor är kul så ser jag ingen anledning till att inte låta honom leka med det, detsamma gäller bilar osv. Eller varför inte både och!?

Testar, testar, testar!

Ny blogg, nya tag kan vi säga! Visst är det kul med en ny blogg, och en annan design!

Min andra blogg kommer att vara kvar, om jag vill gå tillbaka och läsa, men det kommer att vara den här bloggen som gäller framöver.

Jag är nyss hemkommen från en joggingrunda, som inte blev en joggingrunda(!!?)

Innan jag kom iväg så kom det 3 ambulanser i alla världens fart precis här utanför, in svängde de på stensättergatan. Nyfiken som jag är varjag tvungen att, med väldigt många andra människor stanna och se vad som hänt. Efter 30 minuter kommer ambulsanspersonalen ut med en mer eller mindre död äldre man. Läskigt, det får tankarna att snurra i huvudet!

Så här sitter jag, utan att ha fått något motion, äter jordgubbar och tänker på den stackars mannen...

Hoppas att Ni tänker följa mig här i bloggen!