Inte alla som har ett träd på sin altan inte, men vi har det! Förut när M och Lukas kom hem från Hulta möttes jag av ett halvt träd när jag öppnade dörren... En del av biggaråträdet som finns i Hulta har växt till sig lite väl mycket och fick därför bli avkapat idag, och den avkapade delen är alltså på vår altan nu!

Vi cyklade och hämtade babygymet förut och efter det så cyklade vi vidare till Stadsparken för lite mat. M sa något i stil med "det här var en bra idé av dig att vi skulle äta pizza..." och i samma sekund känner jag hur något snuddade mitt ben och sen hörs ett "splash" nere på marken, det var M´s pizza! Haha, roligt var det.

Nu har vi spenderat några timmar i soffan med att äta biggaråer, men nu väntar nog sängen tror jag. Hoppas jag vaknar inatt med värkar!! (Låter nog annorlunda när jag väl har det!)

Nyfiken katt! 

Godnatt på er!

Pojkarna mina åkte till Hulta runt 11-tiden i morse, de mer eller mindre flydde fältet. Mitt humör är verkligen inte på topp, jag skyller helt och hållet på alla hormoner som spökar i min kropp! Jag hugger som en kobra på M för minsta lilla sak, och är väldigt lättirriterad. Jobbigt för både honom och mig!

Nu har jag surat klart här hemma, och tanken var från början att vi skulle ha åkt till familjen Sandnell nu på eftermiddagen , men Linnéa hade visst åkt på feber och det vill inte vi ha här hemma. Nu blir det istället en cykeltur bort mot talltullen för att hämta upp ett babygym som vi ska köpa, och sen är det väl kväller mer eller mindre.

Lugnt på bebisfronten är det också, eller det är i alla fall lugnt på utsidan, där inne är det cirkus dygnet runt! Tänk att man gnäller så förbaskat bara för att man "går över tiden". Man vet ju faktiskt om att det är helt normalt att göra det, och att man inte ska stirra sig blind på det datumet som man får när man i vecka 18 är på ultraljud.. Ja menar, vi har vår bebis här hos oss om högst 10 dagar, och det är ju INGENTING!

  Vecka 41 (40+4)!

Idag surar jag hemma i min ensamhet!

Sitter i soffan och funderar på vad dagens väder kan tänkas bli. Ena studen visar sig solen men i nästa sekund gömmer den sig bakom alla moln.

Lukas bjöd på sovmorgon till klockan 7 idag, och det är uppskattat. Han kom som vanligt inspringades in till oss denna morgon, och lite rolig var han allt som kom med bestämda steg mot mig och säger med hög och sträng röst precis vid min mage "nu kommer du ut bebisen, nu lyssnar du på mig...", även han väntar på att få träffa sitt syskon!

Kaffekoppen står på bordet framför mig och "Dinosarietåget" spelas på tvn, och snart ska vi väl planera vår dag.

En del av gårdagens "fångst".