Klara ger sig inte, hon vill verkligen smaka på Liña! Risk för hårbollar? Eh... Ja!

Det är bättre att att äta vindruvor som det stora och duktiga barnet i det här hushållet:

De har ju i alla fall fredagsmys tillsammans, bara att de äter olika saker i soffan framför tv;n.

Jag joinar nog Lukas!     

I eftermiddags tog jag med mig Klara bort till Nävertorp för att äntligen på träffa lille Elliot som Emma & Joacim numera är stolta föräldrar till. Det har gått två veckor sedan han föddes, och som jag har längat till att få se den lilla pojken, och idag var det alltså dags.

Det var nog en bland de minsta bebisar jag sett, även fast han inte är en minibebis till vikten. Han var så fin, så ny och så oförstörd och doftade ljuvligt. Helt klart en bedårande liten pojke med rödlätt hår som hade båda mammas och pappas drag. Jag ser fram emot att se denna framtida lille busunge växa upp, och att få se honom och Klara leka tillsammans.

Klara var till en början nöjd och glad hos den nya lilla familjen och var riktigt fundersam över vem Elliot var, eller snarare VAD han var för något, hihi! Sedan smög det dåliga humöret fram mer och mer. Jag tror att det är några nya tänder som spökar, eller så är det sjukdom på g på något vis (hoppas inte öroninflammation!).

Härligt vinterväder för att ta en vagnpromenad till Nävertorp!

Jag har en sådan otroligt fin vän, som jag är så tacksam över att jag har. Jag har några riktigt fina vänner, och det här är absolut en av dem bästa! Vi träffades i skolan för 1½ år sedan, först undrade jag vad hon var för en människa, och tänkte för mig själv att hon var en sådan där jobbig typ som tar all uppmärksamhet och vill höras hela tiden. Lite rätt hade jag ju, för höras och prata stup i ett, det vill hon. Men hon är så mycket mer än så!

Jag tror aldrig att jag har haft en vän som bryr sig så mycket (på riktigt. Inga tomma ord!) om mig och är så omtänksam. Och inte tala om hur KUL vi har tillsammans, galen och tokig humor på hög nivå, men trots att det är så kan vi också ha många, långa och djupa disskutioner om allt mellan himmel och jord, allt jag tänker på eller har varit med om kan jag tala med henne om, utan att känna mig fånig eller dum. PRECIS som det SKA vara!   

Något annat som också är bra med denna vänskap är att den är ömsidig. Det är inte bara jag som försöker och kommer med förslag, och det är nog mer eller mindre den enda vänskap som jag har som är så (med undantag såklart...). För visst handlar vänskap mycket om att ge och ta? Jag börjar faktiskt tröttna på vänskaper där man bara ger och ger hela tiden utan att få något gensvar.

Här är hon, Ellinor! Tack för att du är min vän!  

Här hemma är fredagsmyset i full gång! Jag sitter här i soffan med ett glas rött, som enligt svärfar som är vinsmakare är ett mycket gott och bra vin. Lukas myser bredvid mig med vindruvor. Klara är sur, och har varit i två dagar så hon har minsann inget fredagsmys. Pappa M är och bygger muskler på gymmet han!

Nu ska jag snart stoppa kidsen i säng. Sen fyller jag på lite mer vin i glaset och drar igång med målningen av Klaras skåp som är på god väg att bli vitt. Ellinor vill att jag ska följa med på "tjejkväll" några gator bort men lusten är ganska låg till det ikväll tyvärr.

Hoppas att Ni får en fin fredagskväll!