Livet är så orättvist!!!!
Jag har följt en mamma i hennes bloggande som handlar mycket om hennes son som är (var) 5,5 månader, när jag nu surfade in på hennes blogg fick jag läsa att hennes lilla pojke lämnat livet igår och blivit en liten ängel. JAG BLIR SÅ ARG, SÅ LEDSEN och så RÄDD! Man ska inte behöva förlora sitt barn!! Jag sänder många tankar till familjen.

Plötslig spädbarnsdöd är mycket ovanligt undet spädbarnets första levnadsmånad och där efter ökar risken fram till sex månaders ålder (som vanligast mellan fyra-fem månader). Efter sex månader minskar risken, men den finns där fram till 12 månader (där efter är det mycket ovanligt, men förekommande). Gah, kan Klara bli ett år nu!

Men sen slår det mig mitt upp i all ilska över att plötslig spädbarnsdöd existerar.... Att så här kommer det vara hela livet när man har barn. ORO ORO!! Ens barn kan ryckas i från en på många sätt och när som helst, för många olika sätt. Sjukdom, olycka... Ja, listan kan göras lång. Det är en balansgång mellan lycka och ständig oro att vara mamma och pappa!

Sitter här hemma och pustar ut efter en jobbhelg som nu är över. Tre nätter på rad känns vill jag lova, då kommer känslan av att vilja vara hemma fram. Ledigheten blir dock inte långvarig för i morgon är det en natt på jobbet igen. Skönt att "mellanlanda"  lite hemma i alla fall.

Ikväll jobbade jag i Sågmon, där jag är hos en annan brukare, jag cyklar dit och tillbaka och idag krockade det med M´s innebandy så det var bara att cykla för kung och fosterland hem. Det är 4,6 km dit, tiden jag cyklade på blev 7 minuter. Jag var som en spaghetti när jag kom hem och där stod M beredd och tog över cykeln.

Nu; (mysigt värre)

Idag innan jag började jobba så storhandlade vi och jag passade på att mysa så mycket som det bara gick med barnen. Dock är det lite svårt när Lukas leker med bästa kompisen mycket och när Klara sover bort mammans lediga timmar. Jag känner verkligen hur mycket mer jag uppskattar mina barn när jag jobbar, och hur MYCKET jag älskar dem. När jag kom hem från jobbet nu ikväll så var det första jag gjorde att lägga mig bredvid Lukas en stund och hålla om honom, och snuffsade på honom när han sov så sött, även Klara var jag inne och pussade/luktade på (svårt att klämma ner sig i spjälsängen).

Mina vildigar idag;

Lilla gumman "övningsålar", och det gick faktiskt bra idag! 

Lukas och denna filt alltså.. Jag viker å viker å viker den och lägger den prydligt på soffan och han tar den, gömmer en leksak i den och gör ett "paket" av det HELA tiden! Tokiga busunge!

En trött men lycklig mamma (med en enorm banan-näsa kan jag se nu!!!);

Trevlig kväll på er, nu ska jag ta en kopp blåbärs-tea!