Barnens mormor är en riktigt sticka-tröjor-mormor, och även filtar. Det som senast fick flytta hem till oss var en varsin "pippi"tröja till barnen. Hur fina som helst, om jag får säga det själv. Lukas hade sin på sig här om dagen, trots att det var väldigt varmt ute, han tycker massor om det. Klara kan ju inte riktigt uttala sig om sitt tycke, men sov i vilket fall gott i den här om dagen!

Jag har lovat deras mormor att jag ska ta kort på alla tröjor/filtar och wraps som hon stickat, och igår skulle jag äntligen göra det, dock vaknade Klara från sin skönhetssömn när jag hunnit ta en bild bara, och den bilden får jag väl bjuda på här då. Slänger in en bild på Klara också när hon inviger sin pippitröja, dock ser damen i fråga lite småsur och sprattlig ut!

Ja, hon är en hejjare på att sticka barnens mormor!

I mitt förra inlägg bad jag om tips mot att få en liten gaphals att inte vara det. Tack och tack!

Den första som skrev menade på att Klara känner av min "inre stress", vilket kanske både stämmer, och inte stämmer. Jag känner mig väldigt trygg i min föräldraroll och känner mig absolut inte stressad när Klara skriker, utan mer en frustation över att hon är så pass klängig och inte vill roa sig själv för en liten stund då och då, eller sova själv exemplvis. Jag tror att det helt enkelt är som så att vissa bebisar kräver mer än andra, de är ju precis som vi vuxna, olika! Bara för att Lukas var en lugn och "snäll" bebis behöver det ju inte betyda att Klara också ska vara det. Därför tror jag heller inte att det handlar om hur JAG är, eftersom jag behandlar Klara precis likadant som jag behandlade Lukas som bebis.

Sen skrev en andra person att det kanske berodde på magen, vilket vi också trodde i början, och testade då minifom, utan resultat. Huruvida hon ligger i vår famn kvittar också, har hon bestämt sig för att skrika så är det bara så, det enda som hjälper att ligga i soffan bredvid mig och ammas! Pappa M kan inte ta henne heller eftersom hon verkat bli "mammig" och bara vill vara hos mig! Hon är helt enkelt en envis bebis med en riktigt humör :) tydligen var jag likadan som bebis!

Självklart är det jobbigt, men jag vet ju också att det är en övergående period. Lukas hade även han sina "jobbiga" sidor som bebis när man slet sig själv i håret och inte visste vart man skulle ta vägen, nu också för den delen! ;)

En 2-månaders Lukas liggandes själv i soffan. En midre ovanlig syn när det gäller Klara!

(napp i munnen är ju inte heller en vanlig syn på Klara...)