Ja jösses gott folk, igår packade jag in hela min familj i bilen och for iväg till Tina, min klasskompis. Hon äger två mycket fina gamla travhästar som vi då gärna ville ta en "tur" på.

Vi kom dit, ryktade hästarna, som jag tycker är SÅ mysigt.

Sedan fick Lukas sitta lite på hästryggen, närmare bestämt på Lillis rygg, den "snälla" av dem. Han älskade det, och ville rida mer, mer och åter igen mer. Själv var jag lite ringtostig märkte jag, på den tiden då jag red, så kom jag ju upp utan problem. Igår.... var det svårt att komma upp. Vi skrittade lite lugnt, rena rama barnleken. Martin gick efter oss med vagnen.

Vi stannade på en åker och red runt lite, värmde upp havremopparna. Sedan ville såklart Lukas rida lite till, och han ville sitta tillsammans med pappa M, jag fick leda dem (M har ju ingen direkt ridvana!). Sedan säger Tina att vi ska galoppera längst en gräsväg en bit bort och att jag ska hänga på henne.

Jo men VISST! Herregud!! Lillis som hästen i fråga heter var ju mer vild än tam! Jag som ändå har ridit så mycket i mina dagar var ju för fasen LIVRÄDD, och det kände minsann den 20-åriga gamla travaren så hon testade mig för fullt! Jösses, jag är glad att jag satt kvar i hennes vilda galopp!!

Sedan var det i alla fall M´s tur att rida själv. Och han fick åka han. Lillis fick för sig att skutta och galoppera lite utan hans vilja. HAHA, ja det var länge sedan jag skrattade så mycket.. Önskar att jag fick med det hela på film!

Mysigt var det i alla fall, och jag hoppas på fler gånger så att jag kan få tillbaka min känsla för det där med att rida! Vi ska inte tala om min träningsvärk som jag har idag....

Nu blir du inte av med mig Tinisen!

Jag har alltid haft ett väldigt dåligt och kort tålamod, jag gissar på att jag ärvt den dåliga egenskapen från mor min, precis som mycket annat. I vilket fall så är väl inte dåligt tålamod en bra kombination tillsammans med barn, eller ja, NÄR man har barn. Jag har fått lära mig att bita ihop, försöka hålla den där dåliga egenskapen inom mig för att det inte ska gå ut över barnen, eller ja, Lukas blir det väl, han har ju varit med längst :)

Sedan Klara kom till världen så är jag en väldigt trött, stressad, lite lätt deppad och sur morsa! Och vem går detta ut över? Jo, såklart den trotsiga, vilda, busiga, testande 2,8-åriga sonen! Idag har det varit en sådan dag! Det har tyvärr inte krävts mycket för att mitt dåliga tålamod och min korta stubin har visat sig idag.... :( Det är så typiskt att han ska vara i sitt absolut trotsigaste JAG när mamman i fråga är i sitt tröttaste JAG!

Ibland känns det verkligen som att jag bara vill sjunka igenom jorden. Det är helt klart en jobbig period just nu, och det är otroligt skönt att i detta nuet få gnälla av sig UTAN att någon moraltant kommer med sin pekpinne!! (Några uppmuntrande kommentarer skulle vara snällare!)

Den trötta och sura mamman med sin snart 3-åriga trotspojke!