I förmiddags var M och Lukas i badhuset och "plaskade av" sig tillsammans med Marcus och Isac. Efter lite lunch kom grannpojken Emil över och lekte med Lukas en stund innan hela familjen Lagerstedt rullade in. Eter matning, nedbajsning och diverse bestyr kom vi i alla fall iväg till lekparken borta vid sjukhuset. Roligast hade nog papporna i familjerna.. Jag och Elin stod och drog vagnarna framåt tillbaka så att inte småttingarna skulle vakna.

Väl hemma i värmen igen käkade vi kebab, även Christoffer "Haggan" kom över. Alla barnen skötte sig galant så kvällen blev toppen! Lukas och Isac smaskade både godis och ostbollar så humöret var på topp!

Nu ska jag snart ta min lilla och gå till sängs, trött är jag i vanlig ordning. I morgon bitti kan vi ju hoppas på att Lukas sover länge, ja Klara också för den delen för inatt ska vi ju dra tillbaka klockan. Inte så kul att stiga upp och se att klockan visar 05.00 kanske...

Två små trollungar minsann!

Godnatt på er gott folk!

Nu är det åter igen dags för mig att gnälla lite på folk. Det handlar inte om någon speciell person, utan om folk i allmänhet.

När jag var gravid med Klara tjatade de flesta om "hoppas verkligen att ni får en flicka nu", och "vad tråkigt det vore om det blev en till pojke nu" osv... Jag blev verkligen irriterad då, och ledsen. Kan någon berätta för mig VARFÖR en flicka är bättre än en pojke? När Klara väl hade kommit till världen sa många "Det måste väl kännas EXTRA kul att det blev en flicka nu....?", eh nej??

Speciellt vi kvinnor verkar ha en tendens till att bara vilja ha en dotter, eller tro att det på något vis är roligare och bättre att få just en dotter när det är dags att få barn. Jag kan säga till er direkt att det handlar inte alls om vad man får för kön på sitt barn, det handlar enbart om att få ett BARN. Du älskar din son lika mycket som sin dotter. Och det där med att man ska få "en av varje" tycker jag bara är en struntsak, just för att man får ju faktiskt ett barn och inte ett KÖN! Så tycker i alla fall jag! Jag älskar båda mina barn oerhört mycket, ingen mer eller mindre! Om de är pojke eller flicka spelar absolut ingen roll!!

 
  Lukas och Klara!

I går förmiddag kom min fina vän Emelie hit, hon konkar fortfarade omkring på din enorma kula på magen.

Lukas kom hem från dagis en sväng för att äta, han fick ha sällskap hem med Edwin och hans mamma. Efter lunchen kom hans absoluta favorit, farfar! Han följde med ut till Hulta för att spendera ett par timmar där med bus och kul.

Jag och Emelie gick för att möta upp Emma, sen traskade vi ned på stan och käkade lunch på kolgrillen. Klara vaknade såklart i samma ögonblick som jag fick min mat, lite smått sur sådär, men det gick bra i alla fall. Sen blev det en snabb sväng på stan innan jag och Klara gick hem och vilade lite innan vilda storebror och farfar kom.

På kvällen igår var det tänkt att jag och M skulle käka själva framför tvn, och det såg ljust ut. Båda barnen sov, men precis som vid lunchen så vaknade Klara i samma sekund som första tuggan skulle tas.. Så jag fick kasta i mig maten och sen stå den lilla damen till tjänst istället! ;) Sen sov jag i soffan, M fick se filmen vi skulle se själv!

Vad jag menar med min rubrik i detta inlägg är att mina vänner ger mig sådan energkickar! Om ni bara kunde ana. Det är NI som får mig att känna mig pigg och glad, ni får mig att orka med trots att jag är så trött och sur egentligen. Kram på er, och tack för att just NI finns!

Klara längtar efter en liten kompis att tjyvas med!