Vi har ju som ni flesta säkert märkt en riktig "svensk sommar", extra mycket det här året tycker jag nog allt. Idag har regnet vräkt ner till och från (mest till) hemma hos oss. Regn är aldrig kul, men extra tråkigt är det när man inte har några direkta planer för dagen. Våra barn, inte vi heller för den delen avskyr att bara vara hemma och lata. Rastlösheten kommer krypandes, och där med irritationen.

Lukas lekte med bästisen en stund på förmiddagen, de hann faktikt leka ute innan regnet kom, och så fick de en varsin glass på altanen. Eftermiddagen spenderades sedan inne. Vi spelade lite spel och lekte, men Lukas tjatade bara om att få leka med sina bästa kompisar, men ingen kunde. Suck! Vid klockan fem lämnade jag M med rastlösa barn för att jobba... Stackarn!

Klara lekte doktor medan vi andra spelade spel (läs; åt upp doktorsleksakerna...) 

I morgon hoppas vi på fint väder, tänkte ta med barnen bort till deras mormor då. Ska sy en vimpel till Klara tänkte jag. Pappa M får väl vara hemma och "göra ingenting", det är ganska skönt när man är föräldraledig faktiskt!

Nu är det verkligen slut på husfriden hemma hos oss...! Klara har ju som bekant fattat galoppen med att ta sig framåt, att äntligen kunna ta sig dit man vill, med andra ord, dit hon inte ska!!

Här om dagen åkte grinden på övervåningen upp, svårt annars att leka på rummet när trappen är precis utanför.. Där nere i trappen har den dock inte åkt upp ännu, vi tänkte vänta lite.. MEN... Idag började lilla fröken att klättra uppåt, så nu åker den också upp!

Haha, tro inte att jag lyssnar på er mamma & pappa! Nu är det min tur att bestämma!

Ett annat ställe som är väldigt poppis att "hasa" till är altanen. Synd bara att det är två trappsteg ner, att ramla ner för där vore ingen hit. Så där sitter det också en grind numera, till Liñas stora besvikelse, jobbigt att vara en katt som inte förstår att man KAN hoppa en meter ;-) Klara där emot tycker att det är ganska skoj med grinar än så länge, man kan ju skaka rumpa när man står där, och spana på brorsan och hans bästa kompis när de leker!

Whaaaaat??? Hur ska jag nu komma in till maten? Jaja, jag får väl sitta utanför grinden och glo i 4 timmar innan ni öppnar den!

Det är ungefär detta som händer hemma hos oss! :-) Mer spänning blir det inte.

Nu var det dags för lite funderingar igen som vill ut från huvudet.

Vad tycker ni, är alla bebisar söta? Måste de vara söta just BARA för att de är bebisar?

Nu säger inte jag att det finns fula bebisar, för jag tycker inte att ordet ful passar in bland bebisar/barn överhuvudtaget. Men det betyder ju inte heller att alla bebisar är SÖTA.

Själv tycker jag att de flesta nykläckta bebisar ser lite småroliga ut. De kan se ut som små fågelungar, titta åt höger och kors, vara skrynkliga, ha konstiga hyvudformer osv.. Fast det finns enligt mitt tycke också dem som är fina direkt också.

Vad som annars faller mig i bebissmak är knubbiga och rultiga bebisar, de som har "lite att ta i", men det viktigaste är nog leendet hos en liten bebis, så alltså kan en "smal" bebis också klicka i mitt bebishjärta. Fast om sanningen ska fram så framkallar nog alla bebisar något speciellt hos oss vuxna människor, det är väl något speciellt med en sådan liten, oförstörd och skör liten person, så att genom att bara vara en bebis är det något fint!

Vad tycker ni, är alla bebisar söta? Säger ni "Åh vad fin han/hon är!" till bebisens föräldrar om ni INTE tycker det? Det är något som jag tror väldigt många gör, själv säger jag det inte. Jag säger något annat som rör bebisen då, något positivt och något som jag tycker! :-)

En söt bebis? ;-)

.. Det är kärleken till mina barn!

Jag tävlar hos Monia - mamma till Tuvalie om ett presenkort hos mysmyran.se