Nu ska jag inte gnälla mer i min blogg som jag gjort de senaste två inläggen! ;) Saker jag tycker, och även viktiga frågor!

Här hemma pysslas det för fullt! Vi var på stan tidigare ikväll. Jag passade då på att handla en skumgummidyna som jag tänkte att katterna mina ska få ha som mjukt underlag i buren på utställningen på Söndag. Ska de behöva ligga där en hel dag så ska det vara mysigt också.. Hade lite tjockare vitt "tyg" här hemma som jag tänkte klä in det med. Började just men upptäckte nu att det ser allt för tråkigt ut! Jag vill ha lite mer myspys och finare. Såg ett tyg på tygaffären förut idag som även det var vitt men lite mer ulligt och gulligt. Får bli det tror jag!

Inte nog med det så ska burskynket sys i morgon också. Snälla Malin ska hjälpa mig då jag och symaskinen inte är speciellt bra vänner. Det blir i vilket fall inget speciellt men duger gott och väl nu när det är vår premiär! :) Som jag längtar, ska bli otroligt kul!

M är och tränar, Lukas sover efter ett bad. I morgon väntar hans första dagisfotografering! Själv ska jag gosa ner mig i soffan framför idol!

Hoppas ni har en bra kväll!

En gammal bild på min goding! <3 

Läste just en tjejs blogg där hon och hennes barns pappa just serparerat. Den första tanken man får då är ju "Då har de väl barnen varannan vecka". I vilken fall så har pappan till barnen istället blivit tillsammans med en annan kvinna, som sedan innan har 3 stycken barn. Ok, fine! Klart man kan separera och hitta en annan partner som har barn sedan innan. Då ska han ju ha en eloge för att han tar sin ann hennes barn som att det vore sina egna. Det är det verkligen långt i från alla som gör (vet av egen erfarnehet)! Men.....så kommer ju det där MENET som det oftast alltid gör.

Pappan har valt att INTE ha en relation till sina små barn på 2 och 5 år. Han vill inte ha dem någonting, vill inte träffa barnen över huvudtaget eller ens veta något av vad som händer i deras liv. Istället har han det bra med sin nya sambo och hennes barn, och även en till på gång. Då snurrar det i mitt huvud, HUR kan man efter att ha levt med sina barn, sitt eget kött och blod i 5 år bara totalstrunta i dem? Då har han ju verkligen haft en relation med sin barn. Å andra sidan ska det inte spela någon roll om man så bara levt med dem i någon månad för det är ju ett som sagt ens eget kött och blod. Jag inbillar mig att man som förälder ÄLSKAR sina barn hur de än är, hur de än ser ut eller vad som ÄN HÄNDER! Barnen kommer alltid före, i alla lägen! Det finns inget undantag. Den dag du får barn måste du sluta sätta dig själv i centrum! SÅ SKA DET VARA!

Hur är man funtad om man STRUNTAR i sitt barn!? Jag vet att jag har skrivit om det innan, men det är verkligen något jag inte kan sluta tänka på... Eller något jag aldrig kommer kunna förstå!

Jag och Lukas i bb-baljan. Här var Lukas 3 dagar gammal, redan DÅ slutade jag vara den viktigaste personen. Och jag skulle redan DÅ ha valt bort allt för att vara med honom. Det är så det ska vara!

(Ser ut som jag håller handen på magen som man gör när man är gravid ;) men jag gör det för att det gjorde ont i snittet!)