Har spenderat kvällen hemma hos mor/svärmor/mormor. Henrik och Alexander också såklart. Det finns bara en av de uppräknade som får kramar av Lukas, och det är morbror Alexander. Annars är han riktigt snål med det, förutom med Linnéa då!

Nu är vi hemma sen en stund tillbaka och jag ska plugga till torsdagens samhällsprov. Sen får jag ju inte glömma bort att det är Desperate ikväll också!!

I morgon blir det plugg och senare badhuset för hela slanten! Vi måste passa på att umgås så mycket som möjligt med Lukas nu för på fredag bär det ju av mot London, då ska Lukas sova hos farmor och farfar..

Hör i morgon mina vänner!

.. inför barnloppisen!

Har börjat sätta lappar på de kläder jag ska lämna in på torsdag och sälja. Mycket kläder har jag, och vilken tid det tar! Har bara satt lappar på ett fåtal kläder. Vet vad jag får roa mig med på kvällarna.

Nu är det dags för mig att ta upp ett litet "problem" igen. Brukar få mycket bra kommentarer på det! Är alltid kul att höra andras åsikter.

Frågan är alltså: Ska barn under 3 år bo varannan vecka hos mamma/pappa vid seperation?

Läser en annan mammas blogg som har två tvillingflickor på 1 år. Hon och barnen pappa separerade för några månader sedan. Både mamma och pappa vill ha en stor del i barnen liv, vilket ju är tummen upp. Barnen där emot verkar inte tycka att det är lika kul, tycker jag att det verkar som ut efter att jag läser hennes inlägg i vilket fall. Barnen har blivit väldigt kinkiga, slåss, bits och vaknar och är nästintill rädda på natten och skriker hysteriskt. Innan har detta inte uppkommit. Sen förstår väl även jag som mamma att barn ändras hela tiden, de kommer in i nya faser och perioder.

Jag vet att jag läst, och hört från många olika stället att barn under 3 år ska ha EN fast punkt där de bor, för att sedan besöka den andra föräldern vissa helger, och även att den föräldern där de inte bor kommer över på dagarna/kvällarna och umgås med sitt barn. Självklart förstår jag att man inte vill det själv, man vill ju vara med sitt barn hela tiden. Men i det här fallet tror och tycker jag att man måste göra det som är bäst för sitt barn. Ett så litet barn måste nog ha en fast punkt och en trygg tillvaro,och inte flänga mellan olika hem varannan vecka. Det tycker jag nog mer hör till barn i den lite äldre åldersklassen. Är säkert inte kul då heller för barnet, men då kan man i vilket fall förklara varför och få barnet att förstå bättre. Ett litet barn kanske inte förstår varför den flänger framåt tillbaka och detta får barnet att känna sig otryggt och övergiven i många fall.

Det här är vad jag tycker, och kan ju omöjligt sätta mig in i den situationen eftersom vi lever ihop.

Vad tycker ni? Ni som har barnen varannan vecka, hur fungerar det?

Liña har funnit sin "bästa vän"! Hon är i vanliga fall ganska skygg mot männikskor som hon inte känner så väl. Bara jag och Martin som är ok. Förutom Emelie! Jag ljuger inte när jag skriver att hon blir helt tokig, åmar sig, buffar och gosar.

Behöver jag tilläga att Emelie vill ha henne? ;) Det kan jag förstå! Hon är helt klart den gosigaste katten jag vet!

Nu ska vi äta frukost här hemma innan vi ska traska ut i kylan, mot dagis!