Nu är det dags för mig att ta upp ett litet "problem" igen. Brukar få mycket bra kommentarer på det! Är alltid kul att höra andras åsikter.

Frågan är alltså: Ska barn under 3 år bo varannan vecka hos mamma/pappa vid seperation?

Läser en annan mammas blogg som har två tvillingflickor på 1 år. Hon och barnen pappa separerade för några månader sedan. Både mamma och pappa vill ha en stor del i barnen liv, vilket ju är tummen upp. Barnen där emot verkar inte tycka att det är lika kul, tycker jag att det verkar som ut efter att jag läser hennes inlägg i vilket fall. Barnen har blivit väldigt kinkiga, slåss, bits och vaknar och är nästintill rädda på natten och skriker hysteriskt. Innan har detta inte uppkommit. Sen förstår väl även jag som mamma att barn ändras hela tiden, de kommer in i nya faser och perioder.

Jag vet att jag läst, och hört från många olika stället att barn under 3 år ska ha EN fast punkt där de bor, för att sedan besöka den andra föräldern vissa helger, och även att den föräldern där de inte bor kommer över på dagarna/kvällarna och umgås med sitt barn. Självklart förstår jag att man inte vill det själv, man vill ju vara med sitt barn hela tiden. Men i det här fallet tror och tycker jag att man måste göra det som är bäst för sitt barn. Ett så litet barn måste nog ha en fast punkt och en trygg tillvaro,och inte flänga mellan olika hem varannan vecka. Det tycker jag nog mer hör till barn i den lite äldre åldersklassen. Är säkert inte kul då heller för barnet, men då kan man i vilket fall förklara varför och få barnet att förstå bättre. Ett litet barn kanske inte förstår varför den flänger framåt tillbaka och detta får barnet att känna sig otryggt och övergiven i många fall.

Det här är vad jag tycker, och kan ju omöjligt sätta mig in i den situationen eftersom vi lever ihop.

Vad tycker ni? Ni som har barnen varannan vecka, hur fungerar det?

 

Hanna Runesdotter

27 oktober 2010 14:02

Oj, det här är nog ett känsligt ämne att "trampa på". Men JAG skulle aldrig låta så små barn flänga fram och tillbka sådär. Inte någonsin faktiskt. Ett barn behöver tryggheten i att ha ett hem, ETT hem. Sen kan ju inte jag jämföra med hur mina barn har det med deras pappa, där är ju förhållandena lite annorlunda. Men jag har flera vänner som har varannan-vecka-boende. Och de är också som olika perosner olika veckor. "Passar på" att göra saker när barnet/barnen inte är med osv. Som om barn skulle vara en belastning och någon som är skönt att bli av med ett tag? Luddigt inlägg kanske. ;) Kram

http://hannarunesdotter.blogg.se

Johanna Mokvist

27 oktober 2010 16:23

Jag håller helt med dig Hanna!
Samma sak med de föräldrar som har varannan vecka blir superupprörda när något gör så att de får ha barnen mer än vanligt. Då är det ju SÅ synd om dem som inte får vara barnlediga.. Ööööh? Jaha, vi som har barnen hela tiden då, ska vi gnälla över det också? Trodde man ville vara med sina barn så mycket som det bara gick! Eller jag vill det iaf, sen är det klart att det är skönt att vara lite barnfri ibland, men inte ha det som ett "måste" som ensamstående verkar vilja!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Visst är det väl mysigt när en bebis är så fäst vid en snuttetrasa/gosedjur? Oskar älskar snuttetrasan som han han på bilden. Den är från polarn o pyret. Jag har med alla barn haft dessa när jag ammar men Oskar är den enda som hållit fast vid den ...

Äntligen börjar jag känna av att jag har ändrat livsstilen! Träning och bättre mat (inga sötsaker) har resulterat i att jag har tappat 4 kilo och minskat 5 cm i midjemått. Jag känner att jag är på rätt bana nu :) tänker inte ge upp! Igår testad...

För första gången har jag verkligen bestämt mig att vikten ska ner och att måtten ska minskas!! Jag känner mig verkligen besluten om det. Ni som känner mig vet att jag är en riktig gottegris, både godis och bakverk är en stor last hos mig. På den...

Jag håller på att bli tokig på denna ständiga trötthet som jag dragit på mig. Det spelar ingen roll hur många timmar i sträck jag sover, jag är ändå som ett vrak på morgonen. Detta leder så klart med sig att jag är lättretlig och sur också. Det he...

Idag är barnen lediga från dagis som alltid på fredagar. Just nu dansas det till "the foxsong". Klara är galen i den ochvkan nog hela texten! Hon är så himla söt när hon står framför tv:n (youtube) och sjunger/dansar. Jag själv gillar den också, haha...